Ashio whistleblowing software

Oct 9, 2026

Visselblåsarkanal i kommunen: steg för steg från beslut till driftsatt kanal

Visselblåsarkanal i kommunen: steg för steg från beslut till driftsatt kanal

Många svenska kommuner vet att EU:s visselblåsardirektiv gäller dem, men få har en konkret plan för att gå från beslut i kommunstyrelsen till en visselblåsarkanal kommun som faktiskt används av medarbetare och invånare. Den här steg-för-steg-guiden visar hur du bygger en kompatibel intern rapporteringskanal i en kommun: från politiskt beslut och rollfördelning till GDPR, utbildning, ärendehantering och driftsättning. Du får en tydlig kedja av beslut, konkreta frister enligt direktiv 2019/1937 och en checklista med tio punkter att bocka av innan kanalen öppnar.

Innehållsförteckning

De viktigaste punkterna

  • En kommunal visselblåsarkanal måste uppfylla direktivets krav på anonymitet, ett tydligt mottagande och en bekräftelse inom sju dagar, oavsett om ärendet kommer från en anställd eller en extern rapportör.
  • Ansvaret delas mellan kommunstyrelsen (beslut och budget), kommundirektören (operativt ägarskap) och utpekade handläggare (ärendehantering), och beslutsordningen bör speglas i en styrdokumentation som revisorer kan begära.
  • GDPR ställer krav på personuppgiftsbiträde, lagringsminimering och spårbarhet: rapportörens och den utpekades uppgifter får inte behandlas längre än nödvändigt, och delning mellan förvaltningar kräver rättslig grund.
  • Utbildning är skillnaden mellan en kanal som används och en som bara finns: korta scenarier, tydliga exempel och en enkel anonym ingång är det som gör att anställda faktiskt rapporterar misstänkt korruption, trakasserier eller patientsäkerhetsrisker.
  • Kommunens checklista innan driftsättning bör minst täcka laglig grund, dataskydd, tidsfrister, spårbarhet, utbildningsplan och tydlig information till alla chefer.

Vad säger lagen om visselblåsning i svenska kommuner 2026?

En svensk kommun måste ha en intern rapporteringskanal som uppfyller direktiv 2019/1937 och svensk lag, oavsett om kanalen betjänar tiotusen anställda eller ett enskilt förvaltningskontor. Svenska regler bygger på samma krav som EU-direktivet: möjlighet att rapportera skriftligt eller muntligt, anonymt, med bekräftelse till rapportören inom sju dagar och återkoppling inom tre månader. Samma regelverk gäller i grunden för regioner och andra myndigheter, även om interna rutiner kan skilja sig åt.

För kommuner tillkommer krav från omgivande lagstiftning. Kommunallagen styr hur beslut fattas och hur ansvar fördelas, och offentlighets- och sekretesslagen sätter tydliga ramar för vad som får lämnas ut från en pågående utredning. En kommunal rapporteringskanal är därför inte bara en teknisk lösning utan en del av den kommunala beslutskedjan. Den exakta ordalydelsen av visselblasardirektivet finns i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937.

Kommuner, regioner och statliga myndigheter med minst 50 anställda har sedan länge varit skyldiga att kunna ta emot rapporter om missförhållanden, och efter direktivets genomförande har den skyldigheten preciserats och utvidgats till fler rapportörskategorier. Enligt eu whistleblowing directive ska en juridisk person inom den offentliga sektorn inrätta en kanal som uppfyller direktivets minimikrav oavsett storlek.

Minimikraven enligt direktivet som varje kommunal kanal måste klara:

  • Anonymitet och skydd av rapportörens identitet.
  • Säker mottagning, både skriftligt och muntligt.
  • En utpekad, opartisk person eller funktion som tar emot ärenden.
  • Bekräftelse till rapportören inom 7 dagar och återkoppling inom 3 månader.
  • Dokumentation som möjliggör uppföljning och intern utredning.

Visselblåsarkanal i kommunen: steg-för-steg från beslut till driftsatt kanal

Visselblåsarkanal i kommunen: steg-för-steg från beslut till driftsatt kanal Att bygga en kommunal visselblåsarkanal är ett projekt i sju faser: kartläggning, beslut, kravspecifikation, val av kanal, utbildning, driftsättning och uppföljning. Varje fas har en tydlig ägare, ett datum och en konkret leverans. En kommunikationsplan bör löpa parallellt med hela projektet, så att chefer och medarbetare vet vad som händer och varför.

Sammanhängande processer är viktiga eftersom kommunala organisationer är stora och förändringar går långsamt. En kanal som drivs som ett enskilt IT-projekt utan förankring i kommunstyrelsen riskerar att inte bli prioriterad, och en kanal som beslutas politiskt utan operativ ägare blir en pappersprodukt.

Hur startar du projektet med en enkel kartläggning?

Börja med att kartlägga vilka typer av ärenden som kan komma in, vilka förvaltningar som berörs och var bristerna i nuvarande rutiner sitter. En kort kartläggning på två till fyra veckor räcker för att ringa in situationen.

I praktiken listar du troliga rapportkategorier – ekonomisk oegentlighet, mutor, trakasserier, säkerhetsrisker, brister i upphandling – och kopplar varje kategori till den förvaltning som i dag äger frågan. Du kartlägger också vilka e-postlådor, HR-system, ärendehanteringssystem och telefonnummer som skulle kunna användas, och var de formellt brister mot direktivets anonymitetskrav.

När behöver du ett formellt beslut?

Du behöver ett formellt beslut i kommunstyrelsen eller motsvarande innan du upphandlar eller driftsätter en kanal, eftersom det styr budget, personuppgiftsbiträdesavtal och vilka roller som blir operativt ansvariga. Utan beslut riskerar du att kanalen saknar stöd när den första allvarliga rapporten kommer in.

Många kommuner hanterar beslutet som ett delegationsärende till kommundirektören, men direktivet kräver att kanalen är opartisk och oberoende. Det är enklare att visa oberoende om beslutet är fattat på politisk nivå och ägarskapet sedan utgår från det.

Vilken kravspecifikation ska du skriva?

Kravspecifikationen ska täcka anonymitet, dataskydd, spårbarhet, integration, språkstöd och tidsfristerna 7 respektive 90 dagar, och varje krav ska kunna verifieras vid en granskning.

En fungerande kravspecifikation listar också var kanalen ska hostas, hur länge data får lagras, vilka integrationer som krävs till befintliga system och vilket språkstöd rapportören behöver för att kunna skriva eller tala på sitt eget språk. Till varje krav bör du koppla en acceptanstest som kan köras före driftsättning och upprepas årligen.

Hur väljer du mellan egen lösning, upphandling eller specialverktyg?

De vanligaste vägarna är egenutvecklad e-post, upphandlad konsultlösning och en specialbyggd kanal för anonym rapportering. En stor kommun med egen IT-organisation kan bygga något själv, men för de flesta kommuner är en specialbyggd kanal mer kostnadseffektiv och revisionssäker.

En specialbyggd kanal för Intern rapporteringskanal är ofta det mest kostnadseffektiva alternativet, särskilt för en kommun som bara behöver en anonym ingång, en ärendelista och en tidsfristbevakning. Många färdiga kanaler är byggda för att klara direktivets anonymitetskrav utan att du behöver utveckla kryptoteknik själv. Om du väljer en färdig kanal för anonym rapportering finns lösningar på marknaden som passar organisationer med minst 50 anställda. Du kan ofta starta en provperiod utan att bygga ett eget system — en vanlig prispunkt ligger runt 23 €/månad för årsplan, men jämför alltid vad som ingår. Den passar inte om kommunen har helt egna integrationskrav eller vill driva all data i eget datacenter.

Vilka projektroller behöver du?

Projektet behöver en ansvarig ägare, en personuppgiftsansvarig, en handläggargrupp, en kommunikationsansvarig och en juridisk rådgivare – fem tydliga roller, annars blir ansvaret otydligt. Bristande rollfördelning är det vanligaste felet.

I praktiken är ägaren en utpekad direktör eller avdelningschef, personuppgiftsansvarig är dataskyddsombudet, handläggargruppen är en liten utpekad grupp som tar emot ärenden, kommunikationsansvarig ansvarar för utbildning och intern information, och juridisk rådgivare kvalitetssäkrar processen gentemot direktiv och svensk lag. Varje roll bör ha en skriftlig uppdragsbeskrivning som biläggs projektplanen.

Hur förbereder du driftsättning och utbildning?

Driftsättning och utbildning måste ske samtidigt, så att kanalen är på plats och känd första dagen. En kanal som driftsätts utan kommunikation får i bästa fall tre rapporter under första halvåret; en som åtföljs av en tydlig plan får tiotals.

Utbildningen riktar sig till chefer, handläggare och övriga medarbetare, och den ska vara konkret: scenarier, exempel på rapporter och tydlig information om vad som händer efter en rapport. Även informationsskyldigheten enligt GDPR, artikel 13 och 14, ska vara på plats, alltså information till rapportören om behandling av personuppgifter redan vid första kontakt. Planera också en första mätning: antal besök på kanalen, antal inkomna rapporter och handläggningstider, som du sedan följer upp kvartalsvis.

Vem ansvarar – kommunstyrelse, kommundirektör eller HR?

Ansvaret delas mellan kommunstyrelsen, som fattar beslut och avsätter budget, kommundirektören som äger frågan operativt, och HR som ofta är stödfunktion till handläggargruppen. Tredelningen speglar den kommunala beslutsordningen och gör att ansvarskedjan är tydlig även vid en intern utredning.

Kommunstyrelsen äger det formella beslutet och ansvarar för att kanalen finns och är finansierad. Den hanterar inte enskilda rapporter, men ska kunna visa att man har fattat ett aktivt beslut och att budgeten täcker drift och uppföljning.

Vad gör kommundirektören i praktiken?

Kommundirektören äger den dagliga driften, utser handläggargrupp, godkänner riktlinjer och ser till att ärenden eskaleras korrekt. Kommundirektören är den som revisorn frågar om en allvarlig rapport inte hanterats enligt rutin.

I praktiken tecknar kommundirektören personuppgiftsbiträdesavtal med eventuell leverantör, beslutar om eskaleringsvägar och utser en utredningsansvarig för ärenden som berör förvaltningschefer eller där oegentligheten misstänks vara av allvarlig karaktär. Kommundirektören bör också årligen rapportera antal ärenden, handläggningstider och eventuella repressalieanmälningar till kommunstyrelsen.

Vilken roll har HR?

HR fungerar ofta som stöd till handläggargruppen, hanterar ärenden som rör trakasserier eller diskriminering och samordnar med fackliga parter där det behövs. HR är inte ägare av kanalen utan processpartner.

HR:s roll bör definieras skriftligt, eftersom det annars är lätt hänt att HR börjar agera handläggare i alla typer av ärenden – inklusive ekonomisk brottslighet – och därigenom tappar kontrollen över processen. HR bidrar med arbetsrättslig kompetens och stöd i rehabiliteringsfrågor, men det operativa mottagandet ligger kvar hos den utsedda handläggargruppen.

Vilka ärendehanterare ska utses?

Ärendehanterare ska utses skriftligt och vara opartiska, samt få separat utbildning i direktivet, GDPR och utredningsmetodik. Annars riskerar du att en rapportör ångrar sig för att den som tog emot rapporten är en kollega i samma korridor.

En tumregel är minst två utpekade handläggare per förvaltning, gärna en chef och en specialist, och en tredje person som ansvarar för när båda är jäviga. Det ska också framgå vem som är ersättare vid ledighet. En kort jävsdeklaration bör undertecknas av varje utsedd handläggare och förvaras tillsammans med övrig styrdokumentation.

GDPR, personuppgiftsbiträde och datadelning mellan förvaltningar

GDPR ställer krav på laglig grund, lagringsminimering och spårbarhet för all behandling av personuppgifter i en kommunal visselblåsarkanal, oavsett om kanalen drivs i egen regi eller köps som tjänst. En kommuns personuppgiftsansvarige är normalt kommunstyrelsen själv, och all extern behandling kräver personuppgiftsbiträdesavtal.

Behandlingen omfattas av flera rättsliga grunder beroende på rapporttyp. Många kommuner lutar sig mot artikel 6.1.c – rättslig skyldighet – för behandling som krävs enligt direktivet, och artikel 6.1.e – uppgift av allmänt intresse – för övrig kommunal verksamhet. Känsliga uppgifter, som uppgifter om hälsa eller facklig tillhörighet, kräver dessutom en grund i artikel 9, och den grunden ska vara angiven innan ärendet sparas.

De grundläggande kraven enligt GDPR och visselblåsning som du måste kunna visa vid en granskning är tydliga:

  • Information till rapportören om behandlingen (artikel 13–14) redan vid första kontakt.
  • Rättslig grund för all behandling, inklusive känsliga uppgifter.
  • Logg av behandling och åtkomst som kan visas för dataskyddsombudet.
  • Begränsad lagringstid och dokumenterad rutin för gallring.
  • Personuppgiftsbiträdesavtal om behandlingen utförs av extern leverantör.

Vilka uppgifter får delas mellan förvaltningar?

Uppgifter får endast delas mellan förvaltningar om det finns rättslig grund, om mottagaren behöver uppgifterna för sitt eget ansvar och om sekretessregler i offentlighets- och sekretesslagen tillåter utlämning. En rapport om misstänkt korruption i en upphandling får inte obegränsat spridas till hela kommunledningen.

En tumregel är att rätten att ta del avgörs av mottagarens behov, inte av sändarens vilja. En förvaltningschef som själv misstänks för oegentlighet ska inte få ärendet till sitt bord. Dokumentera varje utlämning i en särskild logg som dataskyddsombudet kan begära ut.

Hur länge får uppgifterna sparas?

Uppgifterna får bara sparas så länge det behövs för att hantera rapporten och följa upp ärendet, och gallringstiden bör dokumenteras i personuppgiftsbiträdesavtalet. Många kommuner landar i 1–3 år för avslutade ärenden utan åtgärd, och längre tid för ärenden som lett till åtal eller disciplinär åtgärd.

Vilken hosting och säkerhet krävs?

Hosting och säkerhet ska följa Säkerhet & GDPR-compliance-standarder som passar känsliga personuppgifter i stor skala: krypterad lagring, krypterad kommunikation, tydliga rutiner för åtkomst och loggning av alla åtgärder. Den svenska kommunkoncernen hanterar i många fall samma typ av uppgifter som en bank och bör ställa motsvarande säkerhetskrav.

För en kommun är det i praktiken minst lika viktigt att kunna visa oberoende: en hostingleverantör som är separat från kommunens egen IT-drift, krypterade rapporter och möjlighet att tillfälligt stänga åtkomst för en enskild handläggare utan att den egna IT-avdelningen kan se innehållet.

Hur utbildar du medarbetare så att kanalen faktiskt används?

Utbildningen avgör om kanalen används eller inte. Den ska bestå av tre delar: en kort översikt för alla medarbetare, en fördjupning för chefer och en separat, mer omfattande utbildning för utpekade handläggare.

De flesta medarbetare har inte läst direktivet, och de flesta chefer har inte tänkt igenom vad de gör om en kollega plötsligt rapporterar att de blivit utsatta för trakasserier. Utan ett gemensamt språk och gemensamma exempel blir rapporteringen ryckig och rapportörerna osäkra.

Vilka moment ska alla medarbetare få?

Alla medarbetare ska veta att kanalen finns, hur den nås, att rapportering är anonym och vilka typer av ärenden den omfattar. Det kan räcka med en tio minuter lång digital modul som årligen upprepas.

Modulen kan med fördel innehålla tre korta scenarier: en rapport om en muta i en upphandling, en rapport om trakasserier från en chef, och en rapport om en patientsäkerhetsrisk i äldreomsorgen. Scenarierna avslutas med vad som händer efter rapporten – vem som får se den, hur den bekräftas inom sju dagar och vad återkopplingen inom tre månader kan innehålla.

Vilken utbildning behöver chefer?

Chefer behöver en separat utbildning som förklarar deras roll i kedjan: de ska varken utreda själva eller blockera rapporter, och de ska kunna hänvisa till kanalen i svåra situationer. En vanlig situation är att en anställd kommer direkt till chefen och berättar om en kollega; då behöver chefen veta att det är kanalen, inte chefens eget samtal, som gäller.

Chefsutbildningen bör också ta upp jäv, dokumentation och hur man pratar med rapportören utan att avslöja dennes identitet för andra. En kort skriftlig rutin för chefslinjen, med exempel på hur en hänvisning formuleras, gör stor skillnad i praktiken.

Vilken utbildning behöver handläggare?

Handläggare behöver en mer omfattande utbildning som omfattar direktivet, GDPR, utredningsmetodik, eskalering och dokumentation. De ska kunna hantera en rapport från första kontakt till avslut och kunna motivera varje steg i en intern logg.

I praktiken innebär det en tvådagarsutbildning eller motsvarande, årlig repetitionsutbildning och tydliga stödmallar för hur en utredning bedrivs: vem som kontaktas, vilka beslut som dokumenteras och hur känsliga uppgifter hanteras i utredningsmaterialet. En erfaren handläggare bör också kunna agera mentor för nya kollegor under deras första ärenden.

Hur informerar du anställda löpande?

Information ska ges löpande via intranät, arbetsplatsträffar och onboarding för nyanställda, och den ska alltid upprepa tre saker: att rapportering är anonym, att repressalier är förbjudna och att kanalen finns. Personalomsättningen i en kommun är hög, och nya anställda behöver samma grundinformation varje år.

Vilka ärendehanteringsrutiner krävs för att klara 7-dagarsfristen?

För att klara direktivets 7-dagarsfrist behöver du en ärendehandlingsprocess som ser till att varje rapport registreras, tidsstämplas, fördelas till en utsedd handläggare och bekräftas till rapportören inom sju kalenderdagar, oavsett om rapporten inkommer via webb, e-post, telefon eller fysiskt brev. Annars riskerar du vite från tillsynsmyndigheten, förutom det egna interna förtroendetappet.

Själva strukturen är enkel: en rapport kommer in, registreras i en ärendelista, fördelas och besvaras med en bekräftelse, och löses därefter inom tre månader. Det som gör det svårt i en kommun är att den första handläggaren kan vara borta på semester, att ärenden kan komma in på fel språk, och att sekretessbedömningar kan krävas innan något annat görs.

Hur sätter du upp en kö och tidsfristbevakning?

Sätt upp en enkel kö där varje ärende får ett ID, en summering, en ansvarig, en status och en deadline, så att inget ärende faller mellan stolarna. Köns primära uppgift är att ge en tydlig bild av varje rapports status och om 7-dagarsfristen hålls.

En tumregel är att ingen ska behöva leta i inkorgen för att se om en rapport är mottagen; alla ärenden ska synas i samma lista. Tidsfristerna 7 dagar respektive 3 månader ska alltid vara synliga och inte ligga begravda i en kalender. Kombinera kövyn med en enkel filterfunktion för tilldelad handläggare, så att jourhavande snabbt ser sin egen arbetsbelastning.

Vad ska bekräftelsen innehålla?

Bekräftelsen ska vara kort och neutral, och den ska tala om att rapporten är mottagen, att en handläggare är utsedd och att återkoppling följer inom tre månader. Den ska inte röja någon detalj om utredningen, och den ska gå via samma kanal som rapporten kom in, om rapportören valt att vara kontaktbar.

Hur undviker du vanliga flaskhalsar?

Vanliga flaskhalsar är manuell handläggning, brist på dokumenterade rutiner för frånvaro och oklar ägare vid misstanke mot högre chef. Hantera dem explicit, annars blir 7-dagarsfristen omöjlig att håra. Det hjälper inte att ha en bra kanal om ingen kan ta emot rapporten den dag den kommer in.

Praktiska lösningar är en jourlista, en tydlig ersättarhierarki och en eskaleringsväg som dokumenterats skriftligt. Många kommuner inför också en extra handläggarnivå för rapporter som berör kommundirektör eller kommunstyrelse, för att säkerställa oberoende.

Vanliga misstag kommuner gör – och hur du undviker dem

De vanligaste misstagen är att driftsätta en kanal utan politiskt beslut, att blanda ihop HR:s roll med handläggarrollen och att glömma repressalieförbudet. Alla tre går att undvika om de adresseras tidigt i projektet. Felen är i sig inte komplicerade, men de är tidskrävande att rätta till i efterhand.

Ett vanligt mönster är att kanalen blir ett HR-projekt, att HR får handläggarrollen även i ekonomiska ärenden, och att en rapport om misstänkt korruption plötsligt hanteras av samma person som utreder trakasserier. Då försvinner oberoendet.

Vilka konkreta fel återkommer ofta?

Fel som återkommer är brist på anonymitet, brist på logg, brist på utbildning och brist på uppföljning – fyra kategorier som i praktiken kan ligga i samma kommun. Ingen av dem kräver stora investeringar att åtgärda om de upptäcks tidigt.

Brist på anonymitet handlar ofta om att rapportören identifieras via e-postrubrik eller e-postsignatur; brist på logg om att ärenden hanteras i privata inkorgar utan spårbarhet. Brist på utbildning visar sig som att chefer inte vet hur de ska hänvisa; brist på uppföljning som att ärenden avslutas utan återkoppling till rapportören.

Hur undviker du repressalier och skydd av rapportören?

Skydda rapportören genom ett tydligt skydd mot repressalier som dokumenteras, kommuniceras och eskaleras vid varje misstanke om repressalie. Annars kollapsar förtroendet för kanalen. Direktivets skydd är brett och omfattar alla former av negativ behandling, från försämrade arbetsuppgifter till social utfrysning.

I praktiken innebär det att du som utpekad funktion tar emot och utreder varje misstanke om repressalie separat, dokumenterar beslut och ser till att rapportören inte behöver bevisa sin utsatthet för att få skydd.

Checklista innan driftsättning: 10 punkter för kommunal compliance

Innan du öppnar kanalen ska tio punkter vara på plats: beslut, ägare, rättslig grund, personuppgiftsbiträde, anonymitet, tidsfristbevakning, handläggarutbildning, informationsbrev, eskaleringsväg och uppföljningsrutin. Saknar du en enda av dem är kanalen inte komplett ur direktivets synvinkel.

Checklistan är gjord för att kunna gås igenom på en timme med projektgruppen, och varje punkt går att besvara ja eller nej. Målet är att revisorn ska kunna öppna samma checklista och se samma svar som du.

  1. Politiskt beslut: finns ett beslut i kommunstyrelsen eller motsvarande, och är det daterat och journalfört?
  2. Utpekad ägare: finns en utpekad ägare på direktörsnivå, och är ägarskapet kommunicerat?
  3. Rättslig grund: finns en rättslig grund för behandlingen enligt GDPR artikel 6 och vid behov artikel 9?
  4. Personuppgiftsbiträde: finns ett personuppgiftsbiträdesavtal och en klar beskrivning av lagringsland och gallringstid?
  5. Anonymitet: är kanalen tekniskt anonym (inga loggar, inga cookies, ingen fingeravtrycksanalys) i alla lägen?
  6. Tidsfristbevakning: syns 7-dagars- och 3-månadersfristerna för handläggaren utan att den behöver titta i en kalender?
  7. Utbildning: finns dokumenterad utbildning för handläggare, chefer och övriga medarbetare med årlig upprepning?
  8. Information: finns information enligt GDPR artikel 13–14 som ges till rapportören redan vid första kontakt?
  9. Eskalering: finns en dokumenterad eskaleringsväg för ärenden som berör högre chef eller misstänkt allvarlig brottslighet?
  10. Uppföljning: finns en plan för årlig uppföljning av antal rapporter, handläggningstid och repressalieanmälningar?

Om alla tio punkter kan besvaras med ja är kanalen redo att öppna. Om en eller flera punkter är obesvarade är det bättre att vänta med driftsättning tills de är åtgärdade, än att öppna en kanal som inte klarar en första allvarlig rapport.

Vanliga frågor

Måste varje kommun ha en egen kanal, eller kan vi samverka med regionen?

En kommun är skyldig att ha en egen intern kanal som uppfyller direktivets krav, men det är i praktiken möjligt att samverka med regionen om ansvaret tydligt fördelas och rapporteringsvillkoren inte försämras. Samverkan får inte göra det svårare för en anställd att rapportera och får inte äventyra anonymiteten.

Vilka ärenden måste hanteras och vilka kan sorteras bort?

Alla rapporter som rör missförhållanden som omfattas av direktivet ska hanteras och besvaras inom sju dagar. Ärenden som faller utanför, exempelvis ren klagomål på service, ska sorteras bort i samråd med rapportören om möjligt. Tveksamma fall bör handläggas hellre än avvisas, för att inte rapportören ska tappa förtroende.

Hur länge får ett ärende ligga utan åtgärd?

Ett ärende ska återkopplas till rapportören inom tre månader, men enskilda utredningar kan behöva längre tid. I så fall ska rapportören få en uppdatering och en förklaring till förlängningen, och skälet ska dokumenteras i loggen.

Kan rapporter vara anonyma och ändå utredas?

Ja, rapporter kan vara fullt anonyma och ändå utredas om innehållet är tillräckligt specifikt, exempelvis uppgift om tid, plats och inblandade roller. Handläggarens uppgift är då att utreda utan att försöka identifiera rapportören.

Vad gör vi vid misstanke om brott som måste anmälas?

Vid misstanke om brott ska en bedömning göras om anmälningsskyldighet finns enligt annan lag, exempelvis misstanke om mutbrott. En sådan anmälan ska göras av behörig funktion utan att rapportörens identitet röjs, och den interna utredningen fortsätter parallellt om det är möjligt.

Källor